vardagshelg och massor motion

Gick upp i ottan, kl 06.30, för att vara exakt. Smög iväg i mörkret och iväg till min fristad och återhämtningsplats...stallet. utsläpp och ridning på schemat. Allt började bra tills en häst som bytt hage kastar sig iväg igenom eltråden och in i bredvidliggande hage. Så blev det att laga staket och jaga häst, tur att vi var många som hjälptes åt, men motion blev det. och sedan en härlig tur runt den nya ridvägen...kallt, men härligt. Vid hemkomst var benen helt iskalla, men vad gör det när man får komma hem till en fantastisk familj. Ludvig väntade på mig och vi hade en mysig eftermiddag med filmmys. Nu avslutas dagen med mys inne hos Hampus. Han valde ett program på tv om naturfenomen istället för saga..ville läsa, men det får bli imorgon istället. Då börjar en ny vecka med nya äventyr...

vad är egentligen vardag?

Att skriva om vardagen innebär att man lätt halkar in på vardagliga ting som rutiner, matlagning, läxläsning och så vidare. Men vardagen kan innehålla på mycket mer. Just nu rör det sig mycket funderingar på varför jag blev som jag blev. Vad i en människas vardag är det som driver en till att utvecklas på ett visst sätt. Hur kan det komma sig att min stubin är milslång på jobbet, men motsvarar en kinapuff med atombombseffekt när jag kommer hem? Kan det bero på att jag fått lära mig att det är viktigt att uppföra sig när man kommer ut bland folk och att det är bättre att släppa ut frustrationerna hemma? Sådana frågor får mig att fundera över vad jag vill skicka för signaler till mina egna barn. Med en kille som ska fylla 6 år som har hela kroppen full med märkliga hormoner och medföljande känslor i kombination med en lite större kille som är 9 år och verkar ha kommit in i någon slags andra förpubertet är vardagen just nu ganska tuff. Som kronan på verket har jag slutat röka och har en ny period med kärringhetta. Jag kan inte längre hålla med om att det är bättre att leva ut allt hemma. Visst måste alla få vara arga, ledsna och flippa fullständigt då och då, men min stora utmaning i vardagen just nu är att få mina små killar att förstå att man gör andra ledsna när man är arg och irriterad hela tiden. Det är tillåtet att vara arg, ledsen och irriterad, men det är inte okej att låta det gå ut över andra.
Detta slog ner som en blixt för mig när båda frågar om det får följa med när jag ska iväg på ett ärende och seda flippar de fullständigt när de inser att det inte går att gå ut halvnaken när det är mitt i vintern, något jag själv kände var självklart eftersom det inte är den första vintern vi upplever. Allt mynnar just nu ut i konflikter för småskit som leder till att en hel familj går som på nålar i väntan på nästa utbrott från flertalet familjemedlemmar (mig inkluderad).
Så hur gör man då? Finns det en manual för hur man ska bära sig åt för att ens barn inte ska komma på efter halva livet att allt mamma sa stämde inte? KOmmer mina barn tänka tillbaka på sin barndom och tänka att det var helt okej eller kommer de minnas med fasa?
Jag vet att min stubin behöver växa till sig och om möjligt åtminstone bli någon decimeter lång. Kanske kan varadagen då bli lite lättare att ta sig igenom.

Så var vardagen tillbaka på allvar

Under den långa tid (drygt en månad) sedan förra inlägget har det hunnit vara storhelger och endel födelsedagar. Julen som denna gång skulle var fri från sjukdom och elände mynnade ut i kräksjuka hos barnens farmor med make. Vi lyckades isolera dem så ingen mer drabbades...just då.
Nyår var det jobbhelg och en hel del att pyssla med...och självklart var det en del magsjuka även då. Årets första vecka började bra med ledig dag som skulle tillbringas i badhuset med make och barn. Tyvärr kände jag mig helt förstörd och besöket blev kort och intensivt. Väl hemma och med utlovad Mc Donald´smat drabbas jag av...just det...vinterkräksjukan själv. Från alla håll och kanter kom det under drygt 2 dygn. Inget vidare och dessvärre kan jag i efterhand inte ens skryta med någon viktnedgång. Så fort magen behöll det som stoppades i drog kroppen åt sig och så var det lika illa igen. Dock förde eländet med sig något bra. Jag har nu varit rökfri sedan den 3 januari. Jag har vid ett par tillfällen tagit ett par bloss för att snabbt konstatera att det smakar skit. Äntligen har jag gjort det och tagit klivet tillbaka till livet som rökfri.

Jag har äntligen blivit med häst, en underbar fjordingtjej som jag ska rida 1-2 ggr/vecka. Hon ska bli min räddning när det gäller både vikt och kondition. Har dock konstaterat att våra semesterbilder skulle kunna säljas som bildbevis på att det flutit iland en val på stranden i Alanya midsommar 2011. Inget vidare och jag har gett mig fan på att när jag återvänder till Turkiet (förhoppningsvis augusti 2012) så ska det inte vara lika många kilo som åker. Eftersom jag har fötterna på jorden så inser jag att jag inte ska sätta för höga mål och hoppas på att komma i stl 34 igen så skulle det var kul om jag kunde packa mer en bikini i stl 38/40 i alla fall. Det är en lång bit dit, men med Toppelina i kombination med mindre kolhydrater och mera Wii Sports går det, det vet jag. Så min kommande vardag kommer vara lite rörligare och lite lättare.

Förutom kräksjuka har vi även hunnit med att fira båda mamma och pappa som fyllt år i veckan som varit.

Idag är det dessutom Hampus nionde födelsedag. Vi började dagen med att titta på en video med filmsnuttar från Hampus första år. Han var ju så liten och så go´. Go´ är han fortfarande och ännu en gång har han gett mig kvitto på att vi lyckats ganska bra som föräldrar. Precis innan läggsdags kommer han ut i hallen coh säger: " Mamma, ni kan behålla alla mina månadspengar hela året och betala resan till Turkiet med."
Att de pengarna knappt räcker till parkeringen på Arlanda är helt oväsentligt. Han vill så gärna att vi ska komma iväg på vår resa efter allt som varit det senaste året då vår vardag kantats av sjukhusbesök och medicinering. Hörde idag att det kan bi svårt att få ledigt från skolan för barnen utanför loven. Ludvig är ju inget problem som bara börjar förskoleklass som ju fortfarande är frivilligt. Det kan dock bli svårare för Hampus, men med det senaste året och all skit som varit med först mig och min buk och så Hampus med alla hans turer på PNUT känns det som om vi verkligen behöver komma bort och få lite distans till vår vardag. Kommande veckan blir det till att efterforska fakta om hur det kan gå att få ledigt första två veckorna av höstterminen. Visst är det bra att reglera barnens frånvaro, men det borde ändå tas lite hänsyn till hur mycket de varit borta innan och hur de ligger till i skolan. Hampus som ligger bra till borde kunna ta igen det han missar relativt lätt. Resan tar ju sina timmar och de går ju att utnyttja till skolarbete om det skulle vara så.

Mycket vardag och mycket om kommande dagar blev det i dagens inlägg. Känns som om det blev lite av varje att få fram, men det finns mer som får vänta till en annan dag.

Med barnen i säng och en tidig morgondag att se fram emot kan jag ändå känna att det faktiskt med ganska skönt med vardag. Fasta tider, rutiner som fungerar och på köpet glada barn som inte tjuter för inget bara för att det inte fått tillräckligt med sömn under de senaste dygnen.