nya utmaningar

.

Idag har jag lämnat ett härligt gäng för att gå mot nya utmaningar. Inte så mycket att säga om det förutom att det säkert blir jättebra i slutändan även om det känns trist att lämna det glada gänget.

Det har varit många dagars arbete i ett streck, men imorgon är det ledig dag och den ska spenderas med hästar, barn och make. Det ska bli härligt!

På lördag väntar arbete på dagen och sedan blir det mycket fnitter när jag ska till Skäggetorp på rolig tillställning. Jag tror att kvällen kommer avslutas med något roligt litet inköp. På söndag ska jag för första gången på 2 veckor vakan av mig självt utan klockradio och fan tar den som väcker mig. Jag funderade under eftermiddagen om det är värt att slita som man gör periodvis. Vem blir lyckligare av det? Jag? Vet inte, men det är ju kul att få lönespecen månaden efter, dessutom kommer det förhoppningsvis synas på resultatet i mitt arbete och det är alltid kul att lyckas. Mina barn? förmodligen inte när de inte sett mamma på ett par dygn. Maken? kanske med tanke på ovan nämnda lönespec och planerad semsterresa. Chefen? Förmodligen men bara om jag inte bränner ut mig för då har han inte längre lika mycket nytta av mig. PÅ det stora hela är det alltså inte så många som tjänar så mycket på att en människa sliter hund. Den som egentligen får ut mest av det är jag själv som kan vara stolt över min insats och dessutom få några extra kronor för det så att jag kan ge mina barn och min man en underbar semester i sommar. Det kommer vi behöva efter året som gått med alla utmaningar i såväl arbetet som i familjen.

Nu är det dags att avsluta denna dag och ladda batterierna så at både jag och familjen kan njuta av den lediga dagen i fulla drag

Mycket känslor och dags att varva ner

Massor på jobbet, massor hemma och helst av allt skulle jag just nu vilja packa en väska och ge mig iväg med min familj. Vart? vet inte, men det spelar inte så stor roll. Bara bort från vardag och stress till en oas av fridfullhet där jag kan vara bara mamma och maka utan att ha en massa vardagsting att bekymra mig över. Men den tiden kommer. Jag har idag lagt in om semester och det blir riktigt sent iår och en resa med min egen familj och trevligt resesällskap i form av bror med familj. 2 veckor med sol, bad och bara slappa och ha det bra. Det ser jag fram emot i vinterns kalla och snöfattiga klimat där jag bara far runt om inte vet riktigt vart jag ska ta vägen.

Blir inget långt inlägg idag, för jag ska unna mig en stunds lugn och frid i badkaret. Men först ska jag städa upp efter två små lyckliga gossar som blött ner fram till tröskeln med vatten och dessutom tvättat handdukar i badvattnet...Liver som mamma är underbart, men ibland känns det ganska hopplöst mitt i all vardag.

Pension vid 75, blåa hus och sänkt restaurangmoms

Känner nu att måttet snart är rågat för hur mycket skit våra skattepengar går till samtidigt som vi förväntas jobba tills vi är redo för graven.

Restaurangmomsen uppges på rapport idag ha lett till små sänkningar av matpriserna på restaurangerna i vårt långa land. Vissa städer har till och med priset för en utelunch höjts. Vem gynnar detta? Gynnar det alla vårdbiträden, kassörskor opch andra med låga inkomster. Kan alla nu skippa matlådan och unna sig en utelunch? Förmodligen inte!

Samtidigt kommer förslag att vi ska jobba till 75 års ålder. Som sjuksköterska i äldreomsorgen får jag en inre bild av mig, mina kollegor och alla undersköterskor och vårdbiträden som kryper runt på golvet hemma hos de få som är pensionerade och lindar ben, tar på stödstrumpor och är behjälpliga vid förflyttning på morgnarna och sedan själva få larma på den unga personalen så att de kan ta upp oss med lift för att våra kroppar inte längre klarar den arbetsbelastningen. Fast det är klart, vi kan ju alltid skola om oss och byta med målare, snickare eller varför inte busschafför? Med åldern kommer vissa naturliga förändringar och dom kan man inte alltid bortse ifrån. Att skola om sig till ett mer stillasittande arbete kommer ju aldrig bli aktuellt, för de som har dessa arbeten kommer inte lämna sina tjänster för att byta med oss som faktiskt måste använda kroppen för att lösa våra arbetsuppgifter. Kanske våra politiker vill komma och prova på våra arbeten och sedan fundera på om det är relevant att ens fundera på att höja pensionsåldern? Jag kan tänka mig att Reinfeldt och hans kamrater i toppen gärna får komma och göra prao på många arbetsplatser om de bara ville.

Jag klagar inte på mina arbetsuppgifter, för jag har världens roligaste jobb, men jag tvivlar på att jag kommer orka hålla samma tempo när jag närmar mig 70 år. Man kan inte ha för låg pensionsålder, där har vi ju t.ex. Grekland som exempel, men man behöver juinte överdriva åt något håll. Har man ett yrke där man kan jobba efter 65 tycker jag att det är helt okej, men att dra alla över en kam och sedan föreslå omskolning och studier är helt befängt.

Samtidigt som pengarna inte räcker till våra pensioner ser man på nyheterna att man i en kommun bygger ett nytt resecentrum som man lagt en massa pengar på och målat skiten blått. En man står sedan och uppger att projektet innebär att skiten kommer synas från rymden tack vare Google Earth. Och då måste jag fråga mig och omvärlden, är det viktigt att nån som står på månen ser resecentrum i en stad i Sverige? Finns det inte viktigare saker att lägga pengar, tid och energi på? Barnen, skolan och våra äldre. De flesta som är gamla idag har varit med och byggt upp vårt land. Men vad gör vår generation för att förvalta det? Jo vi bygger blåa hus coh ser till så att de som redan har råd att äta ute fortsätter med det samtidigt som många sliter som djur för att tjäna ihop sitt levebröd och äter slabbig matlåda till lunch. Jag tycker att vi borde skämmas för den brist på respekt som finns för det våra mor- och farföräldrar var med och byggde uppdet Sverige som vi hade förmånen att växa upp i.

Dags för fredagsmys och laddning av batterierna, det lär väl gå åt med tanke på att det verkar vara mera troligt att det är 37 år kvar till pension istället för 27.

Idag hände nåt konstigt

Mina barn ligger i sina sängar och det utan allt för mycket tjafs. De har dessutom hjälp varandra att städa upp allt som låg på golvet. Undrens tid är ej ännu förbi. Detta är något jag kan vänja mig vid i fortsättningen. Jag hade som jag skrev i gårdagens inlägg en positiv inställning att nu ska vi göra detta och smidigt ska det gå. Och det gick! Jag måste säga att jag är imponerad över både mig själv och barnen, vilket teamwork vi har haft ikväll. Detta är en känsla jag ska bära med mig och plocka fram kommande kvällar.

Dagen förövrigt har flutit på i en bra takt. Jag har kokat 8 portioner lunchsoppor, kålsoppa med frikadeller och rödbetssoppa med viktväktarkorvslantar i. Jag har också gjort en stor omelett med lufttorkad skinka, fetaost, lök och soltorkade tomater. Detta samtidigt som min kära make gjortde ett stort lass korvstroganoff till Ludvigs stora förtjusning. Kålsoppa dög inte åt vare sig make eller barn.

Katten som väckte starka känslor hos mig och andra igår fick följa med bror och svägerska hem igår. Den går nu under namnet Findus och det ska bli spännande att se när den ska återgå till den ursprungliga ägaren och vad denne har att säga till sitt försvar.

Det finns så mycket att säga om en massa saker så det är iblnad svärt att veta var man ska börja och var det är läge att sluta. Idag får det nog räcka med djupa funderingar och vardagliga händelser som behöver ventileras.

Nu är det hög tid för en snabb dusch innan det är dags att krypa upp i soffan och reta sig på mammorna i "mammor och minimodeller". Där har vi ett program som väcker känslor och åsikter till liv. En fråga kring detta som inte riktigt kan lämna mina små grå är vilket som är värst. Att en liten tjej får lite rosa ögonskugga och läppglans jämfört med att vaxa benen på henne? Med min lille kille som levde livet som Nils-Astrid en kort period i livet kan jag bara säga hellre ögonskugga än vaxremsor!

Lite av varje i vardag coh helg

Veckan har som vanligt gått fort och det är redan söndagskväll. Denna fruktansvärda kväll som sätter stopp för veckan som gått. Denna söndag slutar, som vanligt när min kära make jobbar kväll, i ett kaos. Barn som varit vakna för länge frerdag och lördag och nu på söndagskvällen inte alls är trötta. Det är inte bara fördelar med sovmorgon inser man då efter att två dagar i rad ha prisat övre makter för att barnen blir större och man äntligen får sova ut på helgmorgnarna. Denna söndag som alla andra varannan vecka slutar med konfliktern och bråk, först mellan barnen och sedan mellan mig och barnen. Varje sådan söndag tänker jag: "så här ska det aldrig mer bli". Men vad händer? Två veckor går och Micke jobbar kväll igen på söndagen och barnen och jag bråkar. Hur mycket kan man bråka om? Jo, väskor som ska packas, tänder som ska borstas, kläder som ska läggas fram och leksaker som ska städas undan. Nog om detta! Nu bestämmer jag mig ännu en gång för att söndag om två veckor när Micke jobbar söndagskväll igen ska jag ta mig tusan börja med alla förberedelser redan kl två på eftermiddagen och så ska jag lägga in dubbla snusar och bara le vackert när barnen börjar bråka.

Nog om detta. Idag har vi varit på kalas för mors make fyller år i veckan som kommer. När vi sitter där i godan ro kommer en katt upphoppandes på fönsterbläcket. Han skriker desperat och vill komma in i stugvärmen. Något som inte är allt för konstigt med tanke på att det är ca 15 minusgrader ute. Katten har halsband och Janne ringer till ägarna som uppger att deras dotter kommer hem till dem en gång om dagen och tittar till katten. Två frågor dyker upp: Vad hjälper det när katten sitter på mammas fösnterbläck flera hus bort och smiter in så fort den får chansen? och Vad gör katten dygnets övriga timmar när den fryser och blir törstig och hungrig? Mors make Janne får också meddelat att man alltid kan spruta vatten på katten så sticker den. Hur tänker en männska som förmodligen är inne i värmen när den uppmanar någon att spruta vatten på en katt som sitter ute i 15 minusgrader? Det borde vara skottpengar på vissa och då menar jag inte katten. Jag kan inte annat än undra vad den lilla kraken gör just nu. Och om det inte vore för att den drabbade samman med vår chihuahua i trädgården skulle jag tagit den med mig hem och låtit den stanna. Är den kvar hos mamma imorgon kommer jag ringa till SLaka djurhem och lämna in den där, så får ägarna åka dit och hämta den och kanske skämmas en smula när de ska lösa ut katten och får förklara varför den lämnats ute mitt i vintern.

Nu var det avreagerat och med lugn i sinnet så blir det nu en snabb dusch och sedan saga för barnen. Imorgon börjar en ny vecka med nya utmaningar.