Fem veckor...

...har gått sedan senaste inlägg. Under den tiden har jag lyckats ramla av hästen med lite muskelblödningar som följd, hjälpt min 5-åring att påbörja sin ryttarkarriär och även själv tagit mig upp i sadlen igen. Den ofrivilliga avstigningen orsakades av en and som flög iväg precis bredvid oss, Toppis fläg åt ena hållet och jag åt andra...sedan fick jag gå hem till stallet eftersom Toppis fick väldigt bråttom. Väl tillbaka ser jag hästen stå helt lugnt på stallplan tuggandes på en liten grästuva som hon lyckats hitta. Det blev stor dramatik när lillebror fick skjutsa maken till stallet eftersom jag insåg att jag inte skulle kunna köra bilen hem själv. Resten av dagen tillbringades på akuten. Ingen angenäm plats för patienter...man får vänta länge och under den långa tiden höra alla andra gnälla över hur länge man får vänta och att det är förjävligt. Efter att ha varit bakom kulliserna på akuten som student klagar jag inte på väntetiderna då jag vet att den sjukaste får hjälp först. HAr man små skitproblem ska man inte åka till akuten, man ska gå till vårdcentralen och där bli remitterad till specialistläkarna. Det är alla som åker till akuten för öronsus, skoskav och andra ICKE akuta ärenden som skapar köer och väntetid. Nog om detta. Ludvig har påbörjar en ryttarkarriär. Han rider stolt omkring på lilla Isolde, en alldeles bedårande liten fjordingflicka som har ett lagom långt steg för att en liten kille som Ludvig ska kunna rida lätt på henne utan att studsa ur sadeln. Han tycker dock att det är svårt att sköta henne eftersom han inte når upp att borsta mer än i stort sett benen och under magen. Han har löst det på ett logiskt och klokt sätt. Han har önskat sig en häst, en liten en som man kan borsta hela vägen. Han är ju för go'! Till saken hör också att vi till hösten ska försöka hitta en liten häst som ska ingå i vår familj. Familjens första egna häst, den ska vara liten, riden, körd, snäll och enligt Ludvig vit eller brun. Ludvig har varit med i sin första hopptävling, startade i klassen bommar på marken när det var påskhoppning med maskeradtema i stallet. Han red lätt genom hela banan och räknade högt hela vägen - ett-två-ett-två - med en flåsande clownklädd mamma som sprang med och var behjälplig med styrningen och farten. Han var utklädd till indian med fjädrar i man och svans på Isolde, full indianmundering med dräkt, pilbåge, koger med pilar fastsatt i sadeln, fjäderskrud på huvudet och krigsmålat ansikte. Han gjorde succé och vann pris för bästa utklädnad.Efter som han red felfritt fick han också en clear round-rosett. Rosetterna åkte med till dagis för att visa. Själv tog jag mig upp i sadeln för att vara med i klassen 30 cm. Det gick bra, felfri och rosett, men priset blev ökad smärta i rygg och vä ben, men det var det värt. I veckan som gått red jag ut ensam för första gången efter fallet. Det gick bra och jag har även inhandlat en ny ridhjälm med tanke på att den gamla var 20 år och förmodligen inte skulle göra mycket nytta om jag åkte i backen med huvudet före. Nästa vecka blir det ridlektion för min egen del och kanske kan Ludde hänga med och rida nån dag. Om två veckor ska vi hjälpa Hanna med hästarna hela helgen, ha morgonsysslorna och äta fruksot i stallet...ska bli så mysigt. Men först ska det avverkas s:t Georg-firande på scouterna där min stora duktiga kille ska få lite märken under märkesceremonin. Och så ska vi två åka på scoutläger nästa helg, det ska bli så mysigt. När jag nu sitter och sammanfattar allt vad som gjorts och ska göras inser jag att min vardag har blivit väldigt förändrad under den senaste tiden...från att aldrig göra något till att sällan vara hemma. Det är så underbart att barnen börjar bli stora och att de ha hittat intresen som de vill ägna sig åt...ännu mer positivt att de båda gör saker som jag själv gillar, det blir ju lättare att engagera sig, men jag skulle gärna vilja att Hampus framöver även skulle vilja syssla med någon form av sport så att han kommer igång och rör på sig lite mer, men antingen kommer det eller så gör det inte. Man kan ju inte välja åt barnen vad de ska göra...även om jag försökt att locka med både fotboll, handboll och friidrott till honom.