onsdag 20 juni 2012

40-årskrisen, vad är det?

Är myten att män som fyller 40 köper motorcykel eller sportbil för att hålla ungdomen vid liv verkligen sann? Kanske är det så, jag vet ett par som gjort det, men om det är av åldersångest eller för att tiden och pengarna faktiskt finns för ens egna inressen när barnen börjar bli stora kan jag inte svara på. Om man ser till medelåldern som i Sverige är runt 80 år för kvinnor och män som hel grupp är det ju faktiskt så att man vid 40-strecket går över i andra halvlek. Man inser att livet faktiskt inte varar förevigt och man vill uppleva sin ungdoms drömmar. Kan det vara svaret på frågan? Är det motorcykar och sportbilar som unga pojkar drömmer om? Ja, många gånger är det nog så. Och varför införlivas drömmarna runt 40? Flera logiska förklaringar kan ges; man har ofta en stabil ekonomi, barnen börjar bli stora och man får mer egen tid, man vet vad man vill och så vidare....och ändå dras slutsatsen att det är en ålderskris. Lägligt nog så här ett par år före min egen 40-års dag och ett par dagar före min makes dito har familjen utökats med ännu en fyrbent varelse. Benen är långa och vackra och bär upp en underbar familjehäst som förhoppningsvis och förmodligen kommer ge hela familjen en fantastisk tid under många år. Grandego är en 12-årig varmblodig travare som är en riktigt underbar häst, lite större och lite mindre utbildad än vad som var tänkt, men vi fastnade för varandra direkt vid provridning och sedan var det kört...jag var bara tvungen att ha honom, vi valde varandra. Efter bara 2 dagar hos oss känner han igen ljudet av vår bil och kommer när vi visslar på honom i hagen. Att få uppleva det igen efter 20 års saknad av Bronco är helt fantastiskt. Jag har alltid varit överytygad om att man bara träffar en sådan häst i livet och kunde aldrig tänka mig att jag skulle var förunnad denna känsla en gång till. 40-årskris eller inte så har jag väntat på en egen häst sedan en höst dag 1976 eller 1977 då jag hittade ett litet shettisföl på Ulrika marknad. Den gången blev det nej med motiveringen att man inte kan ha hästar på balkongen. Att antal år senare gjordes en deal att jag skulle få hjälp med driften av hästen om jag kunde spara ihop till den själv, stort fiasko blev det då jag gärna köpte godis, hästgrejer till sköthästen och en massa annat som ledde till att sparandet dröjde ända till nu. Nu ska här njutas av andra halvlek tillsammans med stora barn, make och stor häst...